Det har varit en mycket omtumlande dag idag. Min mage har nog aldrig varit så spänd på att något ska hända på länge och idag kom den dagen som väntats men som inte blivit så verklig för äns just idag.

Idag, sa jag hej då till min bästa vän Fanny.

 

Som jag sakt i tidigare inlägg så ska hon imorgon åka till USA på utbytesår och hon kommer inte komma tillbaka till Sverige på ett helt år. Vi har nu känt varandra i snart fyra år men det känns som en evighet. Det fanns tider då vi verkligen umgicks 24/7 haha, vi kunde sitta i timmar och bara garva om grejer som för andra kanske inte alls är kul men för oss kunde skrattas åt hur länge som helst! Det fanns såklart även perioder då man efter ett tag inte bara ser dom bra och roliga sidorna hos varan utan ibland... haha å herre vad vi kunde vara sura på varandra, även kunde se de lite sämre. Det kunde nästan pågå i timmar och ibland så gick det inte att hålla imot och så rann skålen över och man vart tvungen att reda ut saker och ting som man stör sig på, eller känner inte funkar.

 

Men varför jag kan säga att hon för mig är min bästa vän är för att jag verkligen känner att jag kan säga absolut vad som helst till henne och veta att hon inte dömer. Och det har varit något oerhört viktigt för mig, eftersom att som såklart som de flesta människor, är inte mitt liv perfekt och det finns dagar som man verkligen behöver prata ut om saker. Jag kunde liksom känna att, aldrig att jag berättar det här för mamma eller pappa, och då visste jag alltid att även om det var jobbigt och berätta till en början så ordnade sig det alltid att prata med Fanny.

 

Imorgon drar hon och allt kommer bli så tomt liksom. Det finns inte ord för hur myyycket jag kommer att sakna henne. Men jag försöker ändå att tänka att även om 1 år är en enormt lång tid ifrån varandra så kommer hon ju tillbaka och jag vill försöka tänka positiv och hoppas på att inte allt för mycket kommer att ha förändrats så att vi kan fortsätta vara lika bra vänner. Vi har lovat varandra att när hon kommer hem så ska vi tillsammans ha ett 18.års firande och dra ut på krogen och spåra haha;) Jag har även lovat henne att hon ska hänka med när jag tatuerar mig för första gången, hade först tänkt göra det på min 18.års dag men får väl vänta några månader:) 

 

Jag vill nu bara skriva till dig Fanny om du läser det här att jag önskar dig all lycka till och jag är jätte glad för din skull att du kommer få uppleva en sån resa som det här ändå är att bo i ett helt annat land med annan kultur, ny familj, nya vänner , ny skola m.m. 

Jag kommer sakna dig jääääätteee mycket!!!

Puss och Kram

 

Och till sist till alla andra läsare igen så vill jag bara uppmana om att ni kommer kunna följa Fannys liv i USA på hennes blogg som heter fannywisconsin.devote.se om ni vill. Där kan ju ni som kanske funderar på att åka på utbytesår läsa in er lite för att se hur det fungerar liksom. 

 

Oj,oj det är vart ett väldigt långt inlägg. Mitt första super långa:)

Jag hoppas ni lite föstår också att det jag även vill få fram med detta inlägg är att det är viktigt att ta hand om sina polare, och om man känner att man inte har någon så riktigt pålitlig vän, eller aa kanske bara känner att det skulle kännas bättre om man inte behövde prata med någon man känner så finns det ju profitionell(haha undra om jag stavade det där rätt nu) hjälp att få, vilket ABSOLUT INTE är något att skämmas för. Vill du prata om det allra minsta som oroar dig eller nått så finns dom där för dig!

 

TAck för mig (haha vilket jäkla big-mama inlägg det här vart) /Kram på er

 Haha, en gammal bild (från 8.an tror jag) då vi hittade ett rött läppstifft och ju såklart bara va tvugna att ta lite knäppa bilder;)